Ni har tur som får läsa såhär många nya inlägg, må jag säga. Jag gick nämligen vilse på väg hem från stan idag, och det enda som fick mig att fortsätta kämpa var tanken på er, mina tusentals läsare. Jag tänkte på hur ledsna ni skulle bli om inte er favoritblogg uppdaterades igen. Så jag ringde pappa och sa som det var. Inom en kvart hade han hämtat mig, och bloggen var räddad! Slutet gott, allting gott.